Vart tar tiden vägen?

Tiden bara rinner iväg, det går så fort att man inte hinner med. Det märks både på att barnen växer och blir så stora snabbt, och det märks här hemma - jag hinner inte med det jag vill göra... Ja, ni vet väl hur det är: stress, stress o åter stress.

Alma har haft en riktigt tuff start på sitt nya dagis. Hon har varit så ledsen när vi lämnat henne och det har gjort ont i hjärtat att se henne så bedrövad. Under förmiddagarna har det gått bra, men sen efter lunch har hon varit ledsen igen. Men nu de senaste gångerna som hon har varit där har det gått jättebra!! Hon har studsat in i lokalerna och varit hur glad som helst. Det är så skönt att det går bättre.

Har börjat röra på mig och mina muskler. Johanna har gjort ett bra initiativ att få igång ett annars ganska stillasittande gäng damer. Vi kör mage, armar, ben o rygg på pilatesboll - det är riktigt kul. Tyvärr har jag inte kunnat vara med så många gånger än men jag hoppas att det ska bli bättre med min närvaro.

Idag har Tindra o Victoria varit här på fika - mysigt!
Imorgon är det dax för mig att få svar på varför jag till och från är yr och har domningar i ena handen. Ska göra en MR-röntgen på hjärnan. Jag hoppas förstås att det inte visar något där, utan att det beror på stress helt enkelt. Men det är ändå skönt att göra undersökningen för att utesluta vissa saker.

Livet är skört, man vet aldrig vad som väntar. Det gäller att försöka leva i nuet. Jag ska försöka bli bättre på det :)

Kramar